Harpmusik: Mia Westlund växte upp i södra Dalarna, bland bruksorter och djupa skogar. Hon fick piano- och sånglektioner via kommunala musikskolan, av Eva Ahlin, och via musikprogrammet på gymnasiet fick hon harplektioner av Elisabet Brogeby. Därutöver är hon självlärd i musik och inspelning.
Genom ett samarbete med Leader+ Nedre Dalälven fick hon chansen att spela in albumet “Thankyou O'Carolan”. Materialet bestod till stor del av det hon lärt sig under sin lärotid, mycket irländskt och mycket av just Turlough O'Carolan, Irlands nationalkompositör. Han spelade en stor roll under lärotiden och blev dedikerad i titeln, som ett tack till alla föregångare inom harpmusiken.
Efter gymnasiet spelade hon några år med Dalälvorna, där det trolska från fäbodarna blandades med medeltida toner och japansk filmmusik. Många förtrollande spelningar blev det.
Detta blandades med många frilansspelningar, men torra repertoarövningar och pressen av för bra eller för dåligt betalda spelningar ledde till att magin i musiken höll på att dö ut. Det var dags att ta ett steg tillbaka. Att söka efter magin igen, det där förtrollande. En tid nu spelade hon bara för sina egna öron, bara sådant hon själv tyckte om, spelade för träden och fåglarna, för elden och vågorna. Sakta började musikglädjen komma tillbaka.
En sensommar började hon projektet att spela in en skiva med medeltida musik, och 2015 blev albumet “Medieval Melodies” färdig för release. I samband med det hittade hon också äntligen det artistnamn hon sökt under alla år, och Miriavyn kom till världen.
2019 kom “Blue Magic” ut, ett album med egenskriven musik, och med mycket magi mellan tonerna. Och låten “Moria” nådde radion, den skrevs väldigt tidigt, under de första åren på kommunala musikskolan. Lyssna på Spotify!
Konstnär: När hölls den första kritan i handen? Vi börjar istället vid gymnasiet, då Mia fick en förfrågan från Musikskolan i Hedemora att måla tre tavlor dit. Tre blev fler, och snart hade flera musiklärare sina instrument inramade tillsammans med en drake och ett levande ljus. Detta växte till en serie med målade tavlor som var perfekta som födelsedagspresent till den som redan har allt, till avtackningspresenter, till gåvor till nära och kära. En drake, ett ljus, och så många personliga intressen man kunde komma på fick rymmas i finstämda stilleben.
Det blev många beställningar på tavlor, och då Mia knappt målade någonting mellan beställningarna blev varje tavla ett stort steg framåt. Men de största kliven togs när Mia började med landskapsmåleri och fantastiska verk med glimmande vatten och soldis i djupa skogar växte fram. Akrylfärgen fick också lämna plats för ett utforskande av oljefärg, och magin började röra sig med penseldragen.
2019 började hon delta i Konstrundan i Avesta och blev, i alla fall kändes det som det, konstnär på riktigt. Det följdes upp med fler utställningar, både lokalt och i Stockholm. Kika in i galleriet!
